PC Konsol The Sims 4 The Sims Mobile The Sims Freeplay Hem

Madrona i mitten – En fanberättelse

2015-02-11
Gästbloggare Cathy Tea

Våra fans berättar fantastiska historier och vi tänkte att den bästa platsen att visa upp dem på vore The Sims officiella blogg. Den första av våra historieberättare är Cathy Tea.

"Jag har spelat Sims sen Djurliv kom ut till The Sims 2, och jag har varit fast ända sen dess. Det här utdraget kommer från 'The Goofy Love Legacy' (Knäppa kärlekens dynasti) som jag startade den 4 september 2014, samma dag som Pinstar släppte de officiella tronföljdslagarna till The Sims 4", berättade Cathy. "Förutom Goofy Love har jag fyra andra historier, varav en är avklarad, och jag planerar att starta en ny snart. Med undantag för den nya berättelsen är alla de här historierna olika Sims-utmaningar." 

I sitt yrke arbetar Cathy Tea som webbredaktör för ett stort skoldistrikt och håller skrivarklasser online åt sitt lokala universitet. Förutom simmandet älskar Cathy Tea att spela cello, gräva i trädgården och vandra med sin pojkvän i öknen runt Oasis Springs. Precis som Cedar Bough, grundaren av hennes dynasti, brukar Cathy Tea ibland snurra runt under den blå himlen och säga, "Ah, lor-ay! Skönheten finns runt omkring oss!"

UTDRAG FRÅN "THE GOOFY LOVE LEGACY"

Min storasyster Aspen gillar att kalla mig för "Madrona i mitten", eftersom jag är mellanbarnet i femte generationen av en dynastifamilj med siktet inställt på tio.

-Jag gillar utsikten från mitten.

Jag älskar att vara i mitten – Jag fick vara ett barn med min storasyster, innan hon blev en tonåring, och ett barn med min lillasyster Poplar, innan jag blev en tonåring. Nu är jag en tonåring med Aspen och innan jag blir en ungdom kommer jag att vara en tonåring med Poplar. Det är fördelen med att vara i mitten. Man får dela saker med den som kommer före och den som kommer efter.
Min storasyster Aspen satte eld på ugnen häromdagen. Eller rättare sagt, hennes tacogryta gjorde det.

-Ska tacogrytor ryka så där? ?

Det ordnade sig till slut. Min pappa och hans kusin släckte elden och ingen blev skadad. (Fast jag var verkligen hungrig! Jag hade väntat på den där grytan!) Vi fick 13 § av försäkringsbolaget för att ersätta spisen. Det var inte ens i närheten av vad det kostade! Och inget kan ersätta alla minnen.
Pappa sa att den här spisen hade funnits här för alltid, lika länge som vårt hem i Cradle Rock. Ingen minns vem som först byggde det här huset, men vi antar att det går minst fyra generationer tillbaka, eftersom vi vet att mina systrar och jag är den femte generationen som fötts här. Vi har en familjekyrkogård med gravstenar från alla våra förfäder, plus några vänner till familjen som har dött här. Vi kan inte läsa namnen på de två äldsta gravstenarna.

-Bara för att vi har en kyrkogård på bakgården, betyder det inte att vi måste vara nedstämda!

Vinden och ökensanden har slipat bort de här två namnen under flera sekler. Vi kan knappt urskilja orden "Vandrar genom rymden" på den ena och "Cedars älskade" på den andra, men namnen är borta för alltid.
Min storasyster, min moster och min mamma är nedstämda, och ibland undrar jag om det beror på kyrkogården som påminner dem om simmar som kommit och gått, ihågkomna och glömda.
För mig har livet här med min familj överlevt minnet och jag känner mer glädje än något annat.
När vi förlorade den ursprungliga spisen tänkte jag på alla varma mackor och äggröror som tillagats på den. Alla födelsedagstårtor som bakats i ugnen och alla familjemåltider som ätits här vid vårt långa köksbord. Min pappa friade till min mamma i det här köket.

-Det här köket har varit familjens mittpunkt i flera generationer.

Hur många andra barn har suttit och gjort sina läxor här, där jag sitter och gör mina? Min pappa, min faster, min farfar Palo Verde, som var den berömde komikern Kunglige Lamatämjaren, hans mamma, vars spöke vi aldrig har sett ...

Det sägs att min farfars mor, hon vars spöke vi aldrig sett, valde Liemannen som sin första stora kärlek. Legenden säger att hon träffade Liemannen när hennes egen mamma – vårt bortglömda grundare – dog och hon lyckades be för sin mammas liv, men gav Liemannen sitt eget hjärta i stället. Senare, på hennes första födelsedag som vuxen, kom Liemannen för att hämta henne, och hennes bror bad för hennes liv. Liemannen lät henne stanna, eftersom han verkligen älskade henne, men den sista delen av avtalet var att när hon en gång dog, så skulle hennes spöke aldrig återvända. Hon skulle vara Liemannens för alltid.

-Legenden säger att min farfars mor, hon vars spöke aldrig setts till, valde Liemannen som sin första stora kärlek.

Det måste ligga något bakom den här historien. Jag hörde den direkt från hennes brors spöke. Han spökar i det stora huset tvärs över gatan och de flesta nätter kommer han över till vårt hus för att prata med mig och min lillasyster. Vi har träffat andra familjespöken också. Men ingen har någonsin sett spöket av min farfars mor Acacia.

Vi har en ny spis nu. Den fungerar lika bra som den gamla, den har alla nya finesser.
Jag är tillräckligt gammal för att laga mat på den nu. Och när jag gör det tänker jag inte tillbaka längre. Jag tänker framåt, på framtiden. Vem mer kommer att stå här under kommande decennier, och laga mat åt sina familjer?

-Jag undrar vem som kommer att stå här och göra varma mackor i framtiden.

Hur många fler födelsedagar kommer att firas i det här köket?

Ibland, när min fantasi sträcker sig ut i framtiden så där, är det lätt att se varför min syster, mamma och moster blir så melankoliska. Det kan vara lätt att känna att inget spelar någon roll.
Som en stor författare en gång skrev, en familjs historia kan kokas ner till detta: "Pete köpte en tomt, gifte sig, fick ett barn som gifte sig, byggde ut huset, fler barn, hoppsan nån dog, börja om igen, fortsättning följer."

Ibland när jag står och värmer mina varma mackor, och min fantasi sträcker sig bakom och framför mig sådär, kan jag se hur våra liv liknar det. Det finns dagar när även jag kan känna det så: vakna, ät frukost, gå till skolan, göra läxor, träna på färdigheter, gå och lägga sig. Vänta, var det inte det jag gjorde igår?

Men sen får doften av smält ost mig att komma tillbaka: jag känner mina fötter mot köksgolvet. Jag känner värmen från spisen. Jag hör min lillasysters skratt när hon berättar ett nytt lamaskämt för mig.

-Om du tycker att det är kul så skulle du höra mitt andra lamaskämt.

Mitt liv utspelar sig inte på 3 000 meters höjd. Det är här. I marknivå, just nu. I den stunden känner jag en lycka bubbla upp inom mig, jag känner glädjen av att vara i köket med mina systrar, min mamma, min moster och min pappa. Jag känner ett lugn av att veta att mina förfäders spöken vakar över oss och att våra ättlingar väntar på den framtid som ska föra hit dem. Jag känner mig hemma.

Den kompletta versionen av "Knäppa kärlekens dynasti" finns här, tillsammans med fler av Cathys fina berättelser.


Häng med i diskussionerna genom att följa oss på Twitter, gilla oss på Facebook och prenumerera på vår YouTube-kanal.

Relaterade nyheter

Vi presenterar The Sims 4:s positivitetsutmaning med Millie Bobby Brown

The Sims 4
2018-nov-13
Dina simmar kan göra sin värld till en bättre plats.

Simmare, gör er redo för patchning

The Sims 4
2018-nov-12
Stor uppdatering på gång till grundspelet!

The Sims 4 Kändisliv: Ställen att gå till på Starlight Boulevard

The Sims 4
2018-nov-09
Plus en danskarriär i The Sims Mobile.
The Sims 4 PC The Sims 4 till konsol The Sims Mobile The Sims FreePlay facebook twitter youtube Spel Nyheter HJÄLP EA Forum Om oss Jobba på EA Sverige United States United Kingdom Australia France Deutschland Italia 日本 Polska Brasil Россия España Ceska Republika Danmark Suomi Mexico Nederland Norge Portugal 대한민국 台灣 Juridisk information Uppdateringar av onlinetjänsten Användaravtal Integritets- och cookiepolicy